shih-tzu.in

LENNINGE

Min mormor kom ofta på besök från Falun.
Då var det fyra barn som också var med.
Så sammanlakt var vi tio personer i bland ellva då morfar var med. Där var det inte tal om att man skall ha eget rum. Vi barn fick sova i ett rum.Vi fick då ligga på golvet på madrasser som var stoppad med halm, det fans inte sängar åt alla.

JAG 6 ÅR

Vi bodde inte så länge kvar där.1954 flyttade vi till Lerhyttan en bit från Stjärnsund Det ligger i Dalarna. Där fick vi ett hus med toalett inne, och större rum. Mamma hadde sparat barnbidraget till att köpa möbler till finrumet.
Det blev dalamöbler. Soffa, hörnskåp,bord med fyra stolar och två karmstolat en kista och spegel.

Det enda jag inte hittar bild på är soffan och spegeln som vi hadde i finrumet
Denna möbel var då populära. Mamma och pappa sov i soffan. Vi barn fick en säng som hette trip trap trul. Det var en säng man kunde skjuta under varan Så det blev som en säng.
Jag började skolan i Stjärnsund och fick kamrater. Så när jag var ledig så var jag mycket hos min kamrat,som bodde en bit ifrån oss.En dag kommer jag hem och ser att det brinner från köksfönstret. Min lille bror står på trappan och gråter. Jag frågar honom: Var är mamma?. Får då veta att hon är hos grannen.
När jag väl få tag på henne så händer allt så fort, elden släks. Och vi undrar var min andra boder är. Jag går bakom huset och tittar in genom fönstret. Ser honom ligga under sängen och är rädd.Dörren var låst i till honom

När mamma väl kommer in till min bror

så sa grann tanten att mamma skulle ge honom stryk. Så hon lysnade på henne. Men det fick mamma se att det var det dummaste hon hadde gjort. Efter detta började han kissa i sängen.
Efter något år började det bli problem i familjen. Jag började se att det inte stod rätt till mellan mamma och pappa. Det var mycket bråk mellan dom.Det ledde till skilsmäsa.Jag och lille bror fick följa med mamma när vi flyttade till Falun. Medan mellersta broden fick vara kvar hos pappa.Jag glömmer alldrig när vi kliver in i bilen och åker. Jag ser hur broden springer efter bilen och skriker efter mamma.
Den synen glömmer jag alldrig.
Vi flyttade in hos en man som mamma hadde träffat under de resor vi gjorde till Falun då det var problem mellan mor och far.

FALUN

HUSET I MITTE UNDER TAKET PÅ HÖGER SIDA BODE VI I EN ETTA

Vi flyttade in till denna man han hade ett rum och kök. Han var sjukskriven,

Så mamma sökte jobb, fick lite städning här och där. Men det räkte inte till en hel

familj. Mormor hjälpte till så vi barn skulle få mat. Ibland fick vi lägga oss hungriga

för det fanns inte något att äta. Och vi fick inte gå till mormor och beklaga oss.

Det var denne man som mamma var i hop med som förbjöd oss barn. Och vi var rädda

att säga något till mamma. För då skulle vi få stryk av honom.

Jag glömmer alldrig den gången när min lille bror tog en hård brödbit. Manen såg att min bror åt på en brödbiten

och blev arg på honom och tog ifrån honom brödet och kom med en klädhängare och skulle ge honom stryk för att han tog en bödbit. Jag får tag på min bror och knuffar in honom i ett hörn och böjer mig över honom. Mannen skriker: Flytta på dig annas så får dy stryk. Jag flyttar inte på mig, får flera slag på ryggen. Vi fick lägga oss hungriga Värst var det för min

lillebror han förstod inte varför. Våran mamma var inte hemma när detta hände. Hon hade fåt ett jobb och kom hem sent på natten . Vi tordes inte säga något. Men våran mormor märkte att det var något med mig när vi hälsade på några dar efter denna händelse. Min lille bror kunde inte vara tyst så mormor fick då veta vad som hänt.

Efter detta la jag märke att något hänt. Mamma var mer hemma med oss och under den tin gjorde mannen oss inget.

Jag la märke till att vi efter ett tag börja gå till olika ställen och var borta

nästan hela dan. Viste inte då varför.Men fick veta senare att mamma gömde oss för

barnavårdsnämden, de var ute efter oss barn.

En morgon när vi är i stan och på väg till en person . Så kommer en svart bil och stannar

vid oss En man får tag i min bror och kvinnan tar tag i mig De slänger in oss i bilen.

Mamma gråter och ber dom att åtminstonde få sända med oss något att äta.

Det fick hon göra. Vi fick en påse med frukt och lit godis.

Min lille bror grät hela vägen efter mamma, jag höll gråten inom mig för att trösta

honom.För om jag också skulle gråta,så var jag rädd att han skulle bli ännu värre.

DALAHUSBY BARNHEM ( NU HOTEL)

Jag och minbror på brnhemmet

Vi kom till ett barnhem, och det var mycket svårt för oss ett tag för vi länktade

efter mamma. Svårast var det för min lillebror om nätterna. För han fick inte sova

hos mig. Där sov pojkarna för sig och flikorna för sig. På natten smög jag upp och gickin till honom där han låg och grät efter mamma. Jag låg en stund bredvid honom till han somnade, och smög mig ut till min säng, där låg jag och grät tyst för mig själv. Med tiden började vi aseptera detta. Vi fick många kamrater att leka med.Jag började skolan Fick gå om första klass genom att vi hadde flytt så mycket så min skolgån blev som det blev då.

HÄR GICK JAG FÖRSTA OCH ANDRA KLASS.

Jag hade en så underbar lärarinna Margareta Hon förstod min blyghet och rädslan somjag hadde i skolan. Hon lät mig få stanna kvar efter skoltiden slut. Och leka med hennes dotter Elisabeth.Sen hjälpte hon mig med läxorna Denna lärarinna glömmer jag alldrig.Så kom den dan då vi skulle ut till en familj. Jag och min bror kom till en familj i StoraTuna

Men de orkade inte med att ha oss båda, så min lillebror fick åka tillbaka. Det var mycketslitsamt att se min bror stå på trappan och skrika efter mig när vi åkte från barnhemet. Jag länktade så mycket efter min bror, så jag började stjäla öppet hos en kamrat så de skulle sända mig tillbaka till barnhemet där min bror var. I början så förstod de inte varför jag gjorde så.

Men till slut så fick jag åka tillbaka. Men vilken besvikelse det blev, min lillebror var inte kvar där. Han var nu plaserad i en annan familj.

Somman kom och jag blev utplaserad till en familj i Dalafloda. En underbar

familj. De hade en son och dotter. Där trivdes jag. Vi var på en fäbovall en tid under somman. Jag var nu tio år. Jag lärde mig att simma och var med på ett läger. Men denna lycka varade inte länge. Fick veta att jag snart skulle till en annan familj. Detta var bara en plasering under somman tills de har hittat ett ställe för mig. Innan jag skall börja skolan har de hittat en familj åt mig De bode inte så långt från Särna. Och det var en kilometer till närmaste granne. Man såg fjällen från Norge. När jag kom dit så sa jag till de som följde med mig. Skall jag bo hos den lilla tanten? Jag tyckte att hon var så liten Ännu i dag kan vi tala om det vad jag sa. Det fanns djur på denna gård. Det jag gillade var att de hadde en hund chäfer Ray hette den.

Jag började skolan i Lövnäs klass 4 Det var en svår tid för mig. Blev mobbad för att jag var ett fosterbarn och att ingen ville ha mig. Jag var mycke rädd att bli iväg sänd igen Så jag ville inte börja tycka om dem jag nu bodde hos Var inte så snäll mot dem utan var snarig och sa imot om allt. Jag ville inte bli besviken igen. Tiden gick och jag var kvar.

Men i skolan blev jag fortfarand mobbad och de sa att mina fosterföreldrar skulle sända mig tillbaka till barnhemet. Till slut så frågade jag min fosterfar när vi var i Glysjön hos hans föreldrar och fiskade i sjön. SKALL NI SÄNDA TILLBAKA MIG?Han tittar på mig och undrar varför jag säger så. Då berättar jag vad de säger i skolan.

Han skrattar och sa inte har vi tänkt att göra det. Utan ta och klapp till dom när de säger så där, och så skrattade han igen. Från den dagen började jag vara mer öppen och börja tycka om dem. Vist var jag fortfarande envis och kunde ställa till det för dem. Men det var på ett annat vis nu. Jag hade problem i skolan tills jag började i 5an Jag var mobbad för att jag var ett barnhemsbarn Då började jag säga imot och visa dem att jag inte asepterar detta. Gick på en kille i 7an och klappade till honom för allt han har utsat mig för. Läran stod då i fönstret och

såg allt. Men han såg att jag klarade av honom så han sa inget.Efter detta så fick jag vara ifred nu var det mig de ropade på när de behövde hjälp

JAG KLASS 6

Många gånger har jag funderat var min mamma var. Och varför hon inte hälsade på mig som pappa gjorde. Så när jag fylde 12 år kommer det ett paket från min mamma med ett brev. I brevet förklarar mamma att hon inte har fått min adres fören nu. Och att hon saknar mig Jag undrade ju varför hon inte hade fått veta var jag var. Senare fick jag höra att det var barnavårdsnämden som var rädda att mamma skulle hämta mig om hon viste var jag var.

Jag hadde det mycket bra hos min fosterföreldrar. Ville säga mamma och pappa men vågade inte Jag var rädd att då skulle min riktiga mamma och pappa bli lesna och tro att jag inte ville ha dom.

Medans jag var där fick de en dotter som jag älskar så mycke hon är som min lillasyster

Tack vare denna familj så fick jag en trygghet att växa upp i. Om de bara viste hur mycke det har betyt för mig och hur taksam jag är för allt de har givit mig under dessa 5 år jag bodde där hos dom. När jag slutade skolan fick jag flytta hem till Falun till mamma.I början var det kul. Jag jobbade som barnflicka.Och hjälpte även mamma på hennes jobb.

Fick då veta var min lillebror var plaserad. Han bode i Ludvika hos en familj. Så jag tog kontakt med honom och hälsade på honom.Den pusselbit som fattades kom nu till rätta.

Men min saknad efter fosterföreldrar fanns hos mig och det märkte min mamma Så hon blev ju lessen och vi kom att vara osams mycke. När jag var 17 år då flyttade jag till egen lägenhet. Då började vi kunna vara mer sams. När jag sen fick min son då blev våran vänskap mycket bra. Det hon ej har fått ge mig när jag var från 8 till 15år det gav hon nu min son. Jag har hållt kontakt med mina fosterföreldrar Jag älskar min mamma och pappa men även mina fosterföreldrar.

Nu är min mamma borta 1996 och Styv pappan 2010 även min fosterfar 198?.

Min riktiga pappa blev 84 år och var pigg in i det sissta Han gick bort den 16/12 2008

Min fostermor är 92 år och är en krutkäring som man säger.Hon är ute och far över allt.

Är nu ändrat lite på slutet 2011